Är det sant?
Fåfänglighet eller gudagiven kreativitet. Jag balanserar mellan dessa båda på den ibland smala och snåriga stig som är mina tankar. Jag tycker faktiskt det är svårt ibland. Svårt att se skillnad.
Och så kärleken. Till saker. Jag vet ju att Gud skänker oss natur, människor och saker att njuta av. Och för att se hans härlighet. Ändå – var finns gränsen?
Mitt i allt har den här dikten, av Dom Helder Camara, hjälpt mig att hamna rätt.
Är det sant, Herre, att du alltjämt
älskar att betrakta vattnet,
vinden,
ljuset?
Är det verkligen så
att du ännu har känsla för
fåglarna,
blommorna,
barnen?
Då är jag viss om att du med lika stor kärlek
betraktar
det som ständigt framgår
ur människors händer,
eftersom du har givit dem del i
din makt att skapa.